lördag 21 februari 2015

Pennvässare

Att vässa en blyertspenna är i sig en konstart. 

Man kan beställa en konstnärligt vässad penna om man vill, Artisanal Pencil Sharpening.
Man kan också se bilder och läsa om alldeles för många blyertspennor , 170 olika märken finns på denna sida - Brand Name Pencils.

För vissa så existerar det bara att vässa med kniv, och sedan finslipa spetsen med sandpapper. Eller med kniven med för den delen. Det finns instruktioner ... Men vill man inte riskera fingertopparna eller behöva samla upp resterna så köper man sig en pennvässare med behållare.

Trist nog så är alla de enklare sorterna som oftast finns i affärerna helt kassa...

Men så fick jag tips om Rapesco 64, handvevad modell! Och den är faktiskt helt fantastisk.

 Lite retromodell får man väl kalla den, i två diskreta grå färger.

Man drar ut hållaren till maxläge, där den stannar tack vare en metallplupp.

Sätt fast pennan och veva tills det den slutar att vässa. Och - den slutar att vässa när pennan är färdigvässad, inte när pennan och hållaren har gått i botten. Den vässar alltså bara precis det som behövs!

Den övre av pennorna (båda är av märket Faber Castell 9000) är vässad med en liten Staedtler-vässare. Den undre med Rapescon, och som man ser så är spetsen på den pennan mycket längre och väldigt mycket mer jämnt vässad. Träet på den övre är trasigt.

En bild som säger mer än ord, till vänster är resterna från Staedtler-pennvässaren och till höger från Rapescon. Jämnt fint spån.

Så nu kan jag vässa mina pennor utan att behöva fundera på om pennan ska hålla, ofta går stiften av i de enklare vässarna. Jag behöver inte heller tänka på hur mycket jag vässar, det tänker Rapescon ut själv.

Pennvässning utan ansträngning, kan det bli bättre.

Reklam-avbrott: 
Rapesco 64 Desk Top Pencil Sharpener, finns att köpa på Amazon. Dyr med tanke på frakten, men värd vartenda öre !!!



söndag 15 februari 2015

Färgkartor!

Jag fick influensan precis när jag började komma igång igen, men nu är det bara snuvan kvar - verkar det som just nu iallafall. Jag har lärt mig denna vecka att influensan, den gör som den vill. Men just nu är jag tillräckligt pigg för att göra sådant jag borde göra men som jag gärna nedprioriterar. Färgkartor!

Jag har dålig koll på mina blå färger, jag har blå färger för att man ska ha det. 7 stycken när jag tittade efter, men det är bara tre av dem som jag använder. Och det är stundens nyck och ingivelse som avgör vilken jag använder - och sedan använder jag den länge utan att fundera så mycket. Men av en tillfällighet så upptäckte jag att de tre färgerna är alla varma blå, ingen större variation där alltså.

Så jag måste gå igenom mina blå färger.
Indanthrene Blue, French Ultramarine - populärt kallad kort och gott F.U. . och Prussian Blue är de som finns framme på min palette. De är ganska lika varandra.
Cobalt Blue och Cerulean Blue är för mig svåra färger, kalla - vilket man behöver ibland, skuggor till exempel! - men de är också granulerande. De delar gärna upp sig, "jag och den andra färgen jag blandar mig med splittras på papperet så fort vi börjar torka". Ibland är det en fin effekt, Cobalt har inte så mycket av det så den kan jag hantera, men Cerulean ...
Winsor Blue (green shade) är en intensiv, elektrisk och väldigt fästande färg - gör fina kanter om man låter den. I mitt insektsliv så var det bara den som jag använde!
Och sist så dök Antwerp Blue upp, den har jag köpt nån gång på nån Gerlesborgskurs. En väldigt slät och faktiskt elegant färg, knappt några effekter eller överraskningar. Varför använder jag inte den mer?

Bestämde mig för att göra färgkartan med Transparent Yellow, Cadmium Yellow, Winsor Violet, Raw Sienna, Quinacridone Gold, Burnt Sienna, Perylene Maroon och Burnt Umber.

Tog en färg i taget och blandade mig runt tallriken. Det som är svårt, tycker jag, med färgkartor av denna sorten är att det går bara att ha med en variant av blandningen. Vissa av blandningarna började på brunt för att sen slå över i grönt, eller tvärtom - vilken ska man ta? Och de som plötsligt slår över i grått? Men man får en ungefärlig hum om vad en specifik blå färg kan göra tillsammans med andra färger.

Så vad gjorde jag för upptäcker.
Winsor Violet blir vackert lavendelblå tillsammans med Antwerp Blue.
Quinacridone Gold gjorde en stillsam mossgrön tillsammans med Antwerp Blue.
Perylene Maroon och Winsor Blue (green shade) producerade en dramatisk mörk stål-stengrå.
Man skulle kunna tro att det skulle bli en massa fina gröna färger också, men jag får nog göra en karta som fokuserar på grönt enbart för att finna aha-upplevelsen för det.
Perylene Maroon och Winsor Violet trivs hur som helst i det blå sällskapet. Intressant är att Burnt Sienna och Burnt Umber reagerar så olika på de olika blå; grönt, brunt eller grått resultat. De visar tydligt hur olika de blå färgerna egentligen är.

Färgkartor är kanske för en akvarellist vad skalövningar är för en musiker. Det är bara att göra det om och om igen!

Så då gjorde jag det.
Jag har samlat på mig en massa röda färger som jag använder ungefär lika sällan som de blå. Så varför inte prova dem mot varandra och se vad som går att få ut av dem

Winsor Red är en av dem, tallriken före:

Och efter att jag blandat mig runt kanten:

Resultatet blev en färgkarta med mestadels lila, några grå och ett par rent av användbara blå färger.
Antwerp och Winsor Blue producerar snygga lila. Cadmium Red gjorde några snygga grå, men man får se upp med den röda eftersom den är helt täckande och dessutom Granulerande. Den gör allltså saker som man inte alltid vill. Winsor Red är ett bättre val för grått, då den är semi-transparent, dvs. nästan helt transparent. Jag gillar också vad Ultramarin Violet gjorde tillsammans med de blå!

Om det nu är så att jag har sju blå som jag oftast inte använder. 7-8 röda (eller åt det hållet) som jag oftast inte heller använder - och inte de två violetta heller - så kan man undra vad för färger jag använder.

Så jag plockade fram mina jordfärger + några som inte är jordfärger på riktigt men som är fina ändå. I denna färgkartan så provade jag alla de tio färger mot varandra, så den ser lite annorlunda ut. Tanken är att få två varianter på varje kombination, en halvan borde ha varit betydligt svagare i färg men jag får skylla på influensan att jag inte höll skärpan...

Det är inga överraskningar för mig här eftersom detta är färgerna som jag använder mest. Light Red och Brown Madder använder jag inte så ofta, men Raw Sienna, Burnt Sienna, Burnt Umber och Perylene Maroon är mina mest använda färger just nu.

Sepia är en vacker men svårt färg. Man måste se upp med den. Den är hetäckande och har det väl "läckt ut" lite av den över en yta så får den ytan ett svagt grått täcke. Och det går inte att tvätta bort, det biter sig fast oerhört bra.
Det roligaste med Sepia är att när man blandar den med Quinacridone Gold - så får man en vacker grön färg!

Nu orkar jag inte göra fler kartor, men behöver definitivt göra en med gröna blandningar och en med alla vackra bruna man kan blanda fram, och vad kan man göra med bara gula och röda färger ...

söndag 8 februari 2015

Björklöv

Jag behöver ett gult björklöv till en bild jag håller på med. Men jag måste ju prova först, så jag inte förstör bilden. Gula björklöv hör inte till vanligheten att jag målar.

Först var jag frustrerad över att det inte fanns några gula löv kvar ute.
Sen hittade jag ett gult och ett brun-svart underst i en hög med saker på mitt skrivbord. Jag letade inte, jag skulle bara städa lite.

Men så bra, bara att sätta igång. 
Igår var det kallt, så jag fick använda mina fina fingerlösa vantar i Possum-ull!

Skisser och de två första löven.

 Idag målade jag två till.

Och sen tre till.
Lite olika färgkombinationer. Det sista nederst till höger ser överhuvudtaget inte ut som förebilden längre, men jag gillar vart det är på väg.

söndag 1 februari 2015

SketchCrawl #46

Dags igen för ett skissmaraton. Det inträffar några gånger om året och det är då samtidigt folk från hela jordklotet (nästan) ute och ritar. Först gör man reklam för sitt eget tillfälle, sen laddar alla upp sina bilder på forumet och berömmer varandra och sig själva! En kul morot för att faktiskt ge sig ut och teckna. Hittills (alla två gångerna) har jag varit ensam, det finns kanske inga andra skissare i Göteborg?

Denna dag hade jag bestämt att jag skulle tillbringa på Naturhistoriska Museet här i Göteborg. Jag packade ner min ritsaker; två block, ett pennskrin och en liten låda med akvarellfärger. Mer behövs inte. Som tur var tog jag också med mig ett par varma halvvantar, det var kallt på vissa ställen.

Nerifrån Linnéplatsen ser man museet uppe på kullen.

Man får också hjälp med att hitta vägen upp.

Tur det, för den här skylten ser ut att behöva piffas upp en del ...

Jag har varit mycket på museet. I nionde klass så hade jag också min prao här, två veckor då jag fick vara med om en hel del på alla olika avdelningar. Så jag hittar.
Jag hade bestämt mig för att gå bort till Lejonet Simba för att rita av dörren in till stora salen men hejdade mig vid noshörningen. Den såg så ledsen ut, men hornet ska bara repareras - det är inga tjuvjägare som varit framme. Men tillsammans med citatet jag skrev av på spårvagnen så blev det en lite ledsam start...

Sen gick jag ut och satte mig på sockeln där ett elefantskelett stod och ritade av dörren. Jag trodde att skeletten skulle stå mot den väggen, men de här två coola björnarna fick mig på andra tankar. De var riktigt kul att jobba med, att få fram deras attityd tog en stund! 
Är fånigt nöjd med hur bilden blev.

Efter en första kopp kaffe gick jag sedan till valsalen. Malmska valen har ju sin histora av att ha varit café (vilket tydligen inte är sant) men den öppnas för besökare då och då. Det är trappsteg i underkäken på den. Det är också hyggligt kul med gångjärnen i nacken...
Perspektivet och storleken blev helt fel.

Ställde mig sedan uppe på balkongen och ritade av så mycket jag såg och fick plats med. Det är väldigt dämpat ljus här inne så jag såg knappt vad jag gjorde...
I förgrunden är det ryggen på valen, den är ihopbankad med stolsnubb ser det ut som. Sen kommer valryggraden. Och därbakom montrar med isbjörn, nån stor säl och andra skelett.
Egentligen var jag mest ute efter ryggraden och metallkonstruktionen som höll den uppe, men det blir inte alltid rätt eller som man tänkt sig.

Tillbaks till stora hallen, nu var det rejält trångt och drösvis med barn i åldrarna 4-7 ungefär som for omkring som skottspolar. Föräldrar med barnvagnar, äldre släktingar som försöker berätta historier och skrik och gråt ovanpå det....
Men. Jag placerade mig på det låga bordet precis bakom elefanten och ritade skallar med horn. Det sitter mängder av dem på väggarna, många av samma sort.

Jag ritade också av det lilla giraffskelettet, två av alla hängande rovfåglar och några huvuden till.
Det var så märkligt, så fullt av människor, men jag existerade inte - mystisk känsla. Ingen som ens sneglade lite försynt, jag syntes tydligen inte alls!

Ner till cafeét igen för en andra kopp kaffe och kanelbulle.
Jag hade ritat av innergården innan och målade den när jag drack kaffe.

Jag vet inte vad statyerna föreställer, tror det är några slags fåglar, eller pingviner...

Slutligen var det dags att runda av dagen, det gjorde jag genom att ta mig ut och rita av tornspiran. Den är riktigt fin. Måla fick jag göra senare, lite för kallt att göra det utomhus.