Gasklockans sista höst

Kan man måla ett och samma motiv för många gånger? Nej, det kan man såklart inte. Speciellt inte när motivet kommer att försvinna - vilken dag som helst.

Gasklockan i Göteborg har funnits i hela mitt liv. Den upphörde att vara en fungerande gasklocka samma år som jag föddes, men den har stått kvar. Stor, monumental, brun. I början var den bara en bra signal att börja ta på sig jackan när jag åkte buss in till Göteborg, då var jag strax på Nils Erikssonsplatsen. Samma med tågresor senare i livet.

Men sen har den blivit något mer. För mig är den symbol för Göteborg. Staden har låg bebyggelse, vilket gör att den syns från otroligt många ställen. Det kommer att bli ett gigantiskt hål i stadsbilden när den försvinner.

Till och från har det kommit förslag på vad den skulle kunna användas till. Men inget har slagit rot. Och Göteborg Energi ville bli av med den. Men, det bor pilgrimsfalkar på den! Så då fick den bli kvar.

Men i takt med att vi blir mer miljövänliga så blir det också fler rovfåglar, så häromåret bestämde Länsstyrelsen att det trots att det häckade pilgrimsfalkar på den så var det ok att riva. Om man satte upp boholkar någon annan stans, Sävenäs är ett ställe tror jag. Så i höst ryker den. Jag gråter redan inombords.

Så de senaste veckorna har det brutit ut ett gasklockevansinne hos mig.

Sista dagen på semestern, en måndag, picknick på Skansen Lejonet resulterade i två fina bilder. Jag börjar kunna gasklockans detaljer vid det här laget.

 

Några dagar senare tog jag vägen tätt förbi gasklockan efter jobbet och målade några närbilder av nitar och balkar.

Grinden in till gasklockan är full av förbudskyltar, men gallret är trasigt. Grönskan är frodig och träden där innanför staketet är stora.

Fredag. Panik! Letade lite på nätet och hittade en artikel där det stod att man hoppades på att ha entreprenörerna för rivningsjobbet på plats redan i augusti!!! Jisses. Snabb middag och sedan upp i Redbergsparken för att skissa. Starkt motljus, blåsigt och lite kallt. Men nu börjar tiden ta slut.

Så det blev omkastade planer för denna lördag, det blev 5 timmar skissmarathon.
En en-timmes skiss från Ringön, Järnmalmsgatan. Älven är mellan oss men den ödslade jag ingen tid på. Bra plats att skissa på, det fanns stolar!

Ovanpå Tingstadtunnels in/ut-fart. Snabb skiss, inget bra ställe, vindstilla - men brötigt. Långa köer ner i tunneln.

Sista skissen för denna gång. Jag tror inte dessa maskiner är avsedda för jobbet, de såg mest uppställda ut - men symboliskt så passade de ju.
Tyvärr tappade jag nedre delen på den ena maskinen, det är sånt som händer när man sitter i gassande sol på en trottoarkant och desperat försöker måla alltför stora och komplicerade saker. Vill inte "rätta till" bilden efteråt, det var såhär den blev just då.

För tillfället känner jag mig nöjd. 

Men ändå, en gnagande känsla - det finns så många fler ställen där gasklockan sticker upp lite oväntat som jag inte målat. Jag hade hoppats på fler år.

Kalmar, slott och små hus

Jag var i Kalmar. Det pågick ett triathlon (ok - Ironman Triathlon då da...) - hur som helst så var jag med som support men lyckades peta in ett par stycken skisser. Jag hade hoppats på fler men det var så mycket folk överallt så alla bra sittplatser var upptagna. Att stå upp och skissa är tröttsamt.

Första skissen på Kalmar slott passade jag på att få till när jag satt kvar i bilen då triatleten gick iväg för att registrera sig. Det gick många gäss på gräsmattan. På kvällen var det tjockt av äckliga små insketer i stora svärmande moln att ta sig igenom.

Dagen därpå fick jag en trekvart för mig själv och lyckades hitta en skuggig plats på stadsmuren. Fint hus som man tydligen kan hyra lägenheter i som turist ...

Efter att triathleten hoppat i vattnet och senare försvunnit iväg på sin cykel och jag fått två timmars sömn (vi gick upp 04.00 ... ) - så gjorde jag denna skiss på väg in till staden igen från campingen.
Soligt, varmt och väldigt blåsigt väder. Men jag hittade en bänk i skuggan av ett träd.

Hyrcykeln hade alldeles för låg sadel, men det gick fortare än att gå de 5 kilometrarna in till staden.

Kalmar är fullt av små söta hus och bodar som ligger och trängs med varandra längs gatorna. Svårt att komma åt att skissa och måla. Inga sittplatser och som sagt var så var det överfullt av människor som snott allt som skulle ha kunnat vara en sittplats. Och hittade jag skugga så var det för blåsigt.

Denna skiss ritade jag ståendes, målade sedan sittandes på ett proppskåp utan att se husen i fråga. Gjorde färdigt senare med tuschpenna och lite blyerts. 

Det hade varit riktigt kul att utforska småhusen (och alla stora hus också för den delen) mer, det får bli nästa gång. 

Kalmar vill jag tillbaks till. Det vill triathleten också :-)

Gasklockan - några skisser till

Idag var det dags att ta en tur på cykeln och skissa av gasklockan från några nya ställen. Jag begav mig till Hisingen.

Att ta sig dit är just nu ett äventyr. Jag cyklar över Marieholmsbron och tar till vänster och befinner mig strax på en inhägnad cykelbana som snirklar sig kors och tvärs över vad som snart är den nya Marieholmsförbindelsen - men som nu bara är en grusöken med maskiner och staplar av allt möjligt som behövs när det byggs tunnel och bro.

Men sen kom jag ut på Ringövägen. Cyklade omkring på måfå och hamnade så småningen om på Järnmalmsgatan där jag i skuggan under några träd fick till denna skiss. Båtar och vatten, jag är på andra sidan!

Jag vet inte riktigt vad som pågår på denna gata, men här finns en hel massa väldigt fin graffiti. Om det ens går att kalla det graffiti när det är så här välgjort... Den är dessutom inte förstörd av någon annans taggar.

Något..., det fanns massor mer på huset bredvid!

Fantastiska fåglar i kolossalformat!

Ett av flera STORA ansikten, och en mörkerhare.

På ett plank fanns det sex olika varianter av denna hund - stor graffiti.

Tillslut tog jag mig ifrån Ringön - som jag nu har en helt annan bild av än innan.

Cyklade iväg mot Kville och hamnade tillslut borta vid det gamla badet strax under Rambergets skugga, Gasklockan stack upp i bakgrunden, det fanns många solpar därimellan - motivet var givet!

Badhuset är ett fint hus, borde rita av det noggrant någon gång.

Nomad - min skissväska - hänger med som vanligt. Börjar få till en bra ordning på mina prylar. Palettkoppen sitter fastklämd och det är bara färgerna som jag behöver hålla i. Funkar bra, men att sitta ner är ändå bäst men idag stod jag upp hela tiden. Det blir snabbare men slarvigare skisser.

Kaffe behövs. Hittade det på ett café som heter Llama Lloyd där man får 10% rabatt om man kommer på cykel! Presskaffet var gott och humusmackan riktigt smarrig.

Cyklade ner till bananpiren sen och som sista skiss blev det bron med gasklockan i bakgrunden. Sådär, men kul.

Hittade en graffitihund också. Sen var både jag och dagen slut. Dags att trampa hemåt.

Rosor

Jag var in en sväng på Trädgårdsföreningen och fotograferade rosor. I mitten av juli så hade alla rosorna i princip exploderat i ett allmänt stormande hav av färg. Svårt att motstå dem.

Jag är ingen rosmålare, kommer kanske aldrig att bli det heller -  mest beroende på att då måste jag lära mig att måla gröna blad så mycket bätttre än jag kan nu.

Men, de finns ju i ett sådant överflöd så varför inte prova! 

Så jag fotograferade en mängd rosor ur en mängd olika vinklar och i en mängd olika färger. Att sedan välja foton att måla från var svårt. Och än svårare är det att måla från foto, det upptäcker man när man väl börjat. Plötsligt så får man lust att vrida på rosen, att se hur det bladet ser ut därifrån - men det går inte. Den frustrationden får man försöka koppla bort.

Jag började med en rosa sak, som via krämfärgat blev gul längst in. Tokigt svårt. Det första försöket startade jag med Permantent Rose, vilket bara gjorde att blomman blev blåtonad tillslut, riktigt fult. Så då gjorde jag en till som jag startade med Naples Yellow och sedan blandade in P.Rose först på slutet. Mycket bättre men inte som den ser ut på riktigt...

OK, dags för något enklare. En enfärgad ros, bara rosa. Det är inte enkelt det heller, rosa är en svår färg. Permantent Rose är kall. Quinacridone Magenta är lite bättre men blandad med Transparent Yellow så blev det fult. Quinacridone Red är mycket bättre, men inte rätt färg att börja med. Det är en sådan där färg som faller rakt ner i papperet precis där man placerat den - och sedan är den svår att flytta omkring. Den fungerar bättre med ett annat lager färg under sig först.
Fotot här är inte helt korrekt i färgåtergivningen (att fotografera rosa var också svårt) men den tredje rosen är faktiskt hyffsat lik originalet (fotot då alltså).

När jag nu gjort en krämvariant och en rosa ros, så varför inte testa det svåraste som finns, en gul blomma!
Så varför är då gult svårt? Om man inte suddar ut alla blyertslinjer utan råkar måla gul färg på dem, så går de inte att sudda bort. Alla gula gör det där....
Så jag ritade min blomma, målade gult nästan ut till strecken, suddade ut strecken och försökte sedan se var jag skulle måla sen... Riktigt svårt eftersom det var ett ganska tunt lager gul färg - man blir på något vis nästan bländad. Resultatet blev närapå så som rosen ser ut. Men blombladet till vänster blev fel, det skulle ha varit mycket mer roliga saker i den kanten.

Men överlag så tycker jag om denna ros. Till och med de gröna kronbladen blev ok.

Sådär, med rosfebern ute ur kroppen så kan jag nu fokusera på sånt som jag ska måla! Frökapslar, denna gång från Gullregn.